Vardagsblogg

Jag är en sådan där trist typ som aldrig läser skönlitteratur. Jag läser bara faktaböcker och då helst inom specialiserade områden när jag vill lära mig något (t.ex. sång, krukväxter, blanda drinkar, mixa musik) och personlig utveckling. När det gäller personlig utveckling kanske man läser en bok på tio som är bra. Men när man hittar en som är bra så
kommer man ihåg den i resten av sitt liv.

Den senaste boken jag läste i den kategorin var Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus. Den tar egentligen inte upp hur man kan läsa tankar utan mer hur man kan läsa av vad folk egentligen menar när de talar med kroppen, ansiktet, ögonen och rösten, alltså sådan kommunikation som går bortom ord. Det han tar upp är egentligen inget nytt men han förklarar det på ett sätt som gör att man förstår varför det funkar. Jag har läst många tjejtidningar i min dag och när det stått att man ska apa efter en persons rörelser om man vill göra ett gott intryck så har jag tyckt att det inte låter klokt. Fexeus förklarar dock anledningen till att det fungerar. Visst, det låter fortfarande inte klokt det han säger men han uppmanar en att börja spana efter de här sakerna i verkliga livet för att se om man kan upptäcka dem. Och mycket riktigt, efter att ha läst första kapitlet en tidig morgon innan jag skulle iväg så dröjde det inte mer än en halvtimme förrän jag kunde observera två personer som pratade med varandra och som gjorde exakt så som han beskrivit. De skapade något som heter ”rapport” fick jag veta, detta tas upp överallt i hela boken. Sedan dess har jag kunnat se dessa tecken hos mig själv och andra nästan dagligen.

Många saker han tar upp låter vansinniga och också överdrivet inställsamma och smöriga. Men han förklarar faktiskt också hur man kan utnyttja de här grejerna utan att förlora sin egen personlighet och hur man kan hjälpa andra att må bättre. Inte genom att manipulera dem utan genom att faktiskt använda sig av primitiva tekniker vi alla redan använder bara det att vi blir mer medvetna om dem. På så sätt kan vi nyttja dem på ett positivt och godhjärtat sätt vilket kommer till fördel både för oss själva och andra.

Det är en mycket lättläst bok som är skriven med mycket humor. Den bör läsas med ett öppet sinne. Avfärda inte det som står som nonsens utan var nyfiken!

Igår hände en ganska knäpp grej. Vi upptäckte att vår sköldpadda hade ett stort löst fjäll i ”ansiktet”. Det var liksom som en bit av hans pansar som hade lossnat. Calle pillade loss det och då blev ena kinden mycket kortare och det blev liksom lite som en glipa mellan kinden och munnen. Det ser rätt kul ut och vi har garvat mycket åt det. ”Ha-ha, han har förlorat sin kind!” Sköldpaddor är lustiga. De kan förlora stora delar av ansiktet och ändå fortsätta som förut. Man kunde tro att de har lepra ibland.

Senare blev det förstås kaffe, choklad och roliga historier. Och på kvällen letade vi efter paddor (inte våra paddor då, utan verkliga paddor). Nere i backen mot vägen hittade vi en skitfet padda. Fläsket dallrade när den hoppade och när den försökte klättra upp för en kulle ramlade den omkull för att den var så fet. Morsan och jag gick bort till postlådorna och lade på ett namnsdagskort till Lina. Då hittade vi fler paddor – en död och en till fet.

Jag, Kallena, Stefan och Jonas stack ner till badet idag. Tina kom ner till klipporna efter bara en liten stund. Det var rätt mycket sjögräs, löv och mossa i vattnet men det var skit samma. Jag höll på och retades med Stefan och tyngde ner honom under vattnet. Man kunde nog varit i hur länge som helst fast man orkar inte simma så mycket. Det är jobbigt! Vi satte oss och torkade på klipporna. De andra pratade om nåt medan jag såg en stackars myra, modell större, som höll på att drunkna. Jag räddade den upp på ett allöv och skulle lägga den i gräset. Kallena ba’: ”Iiiiiiiiiiiih, gud vad äckligt! Aaaaah, ta bort den!” Jonas blev också jätterädd. De måste tyckt jag var värsta psychot, hahaha! Det är jag ju också. Jag borde bli buddhist. Men vad fan, man kan ju inte vara rädd för myror!

När vi värmt oss på klipporna ett tag hoppade jag och Tina i igen. Annars blir man bara lika varm igen. Sen drog vi till Konsum och köpte ingredienser till tacos. Hemma hos Kallena satte vi igång att laga maten. Stefan ville ha en handduk och medan han var inne på toa lånade jag en åt honom av Kallena. När han kom ut igen fräste han åt mig: ”Och hur ska jag kunna använda den här till att torka mina shorts med?” och så slängde han bort den på golvet. ”Jag trodde att du skulle ha den att sitta på. Jag kan väl fan inte läsa dina tankar heller!” sa jag. Senare kom han och var extra snäll och kelig, så det tog nog fyr. Den enda rätta taktiken måste vara att fräsa tillbaka åt honom. Inte mycket, men bara så att han fattar. Han är så sur ibland, han måste lära sig att tygla sitt humör och vara trevlig mot folk! Jag tänker inte ta åt mig av hans små utbrott i alla fall. Det gjorde jag förut och det fungerade inte bra för mig.

Det var trevligt att käka tacos när vi var ett helt gäng. Man kan sitta och plocka och snacka under tiden man käkar och fixar tacosen.

Jonas gick efter ett tag. Han kände för att ta ett kvällsdopp. Han är faktiskt lite lustig. Han gör sånt han känner för direkt när han känner för det. Typ: ”Jag känner för att gå på bio. Hej då, nu går jag.”

Morfar och mormor kom hit på middag. Morfar hade ända sen förra året velat se fågeln vi har på balkongen ibland. Och nu såg vi honom sitta på taket på huset mitt emot. Så jag la lite bröd på balkongräcket och han kom flygande. Så fick morfar se honom. Men denna gång var måsen fräckare än vanligt. När vi satt och åt med öppen balkongdörr fick han syn på en skål med nötter som vi lämnat på bordet på balkongen. Då flög han dit för att äta och satte sig rakt i en blomkruka som stod där. En massa blommor gick av (fast dem åt sköldpaddan upp sen).

Efter att ha ätit lite korv och bönor hade vi en pilkastningsturnering. Vi körde med de reglerna för x01 som jag kollade upp igår. Man ska alltså räkna neråt från 301 poäng och komma till noll jämnt. Det sista momentet då man ska komma in jämnt är faktiskt kul. Då måste man sikta på vissa siffror. Det var ju kört att träffa de siffror man siktade på. Man siktade långt ut på något visst nummer och så ”pang!” sitter den i mitten typ. Jag vann turneringen. Yäääh! Efteråt tränade jag lite på att försöka sätta pilarna exakt där jag siktade. Hohoho, det gick ju jääääävligt bra… not! Men det var kul.

I stället för kaffe tog vi milkshake. Jag gjorde milkshaken och körde frukten i mixern minst fem minuter. Då blev den äntligen finfördelad. Morsan gör så grovmixad milkshake hela tiden. (Hehe, minns typ 2003 när Kallena och jag fick grovmixad milkshake som bara växte i munnen och som vi låtsades spy ut i toaletten.)

Vi gick och badade vid samma strand som igår. Det var dock soligt idag och en massa ungar hoppade i från bryggan och dök. Morsan ville inte bada. Det var väl 20 grader i vattnet och så blåste det lite så hon tyckte det var för kallt. Jag däremot badade en stund och simmade ut till den lilla flotten som finns där. Där finns en liten trampolin också. Haha, skumt! På vägen tillbaka käkade vi massor av hallon och blåbär som vi hittade. I ett utav mina hallon fanns en mask som jag måste ha missat. Jag tyckte väl att jag tuggade på något konstigt segt och när jag spottade ut hallonet såg jag där en söndertuggad mask med en gul sörja rinnande ur sig. Det slog mig att jag inte tyckte det var speciellt äckligt. Stackars masken! tänkte jag mest. Inte var det trevligt precis men jag fattar inte hur jag kan tycka det är äckligare när det ligger gamla matrester på bordet. Det är helt ologiskt!

Hittade för ett par år sedan en sajt där man kunde se Våra bästa år online på nätet eller ja, Days of our Lives som det heter på originalspråk. Men för ett tag sedan blev det en betalsajt så man måste betala in 50 kronor för att kunna ladda ner Våra bästa år. Då kan man ju lika gärna se det på tv, tänkte jag.

Men nu har jag hittat ett annat ställe där man kan se Days på nätet! Det skulle jag vilja tipsa er om. Gå bara till Youtube och skriv in ”Days of our lives july 14 2007″ till exempel. Tänk så här att vi ligger fyra år efter i serien här i Sverige så 2011 blir 2007. Sedan får man leta lite efter vilket datum man ska knappa in. Det är lite längre fram än här i Sverige så juni blir kanske juli då. Och så måste man komma ihåg att räkna bort helgerna – Days of our lives sänds ju varje dag fast inte på helgerna och så är det även i USA.

Så, nu har ni fått ett tips på var ni kan se Våra bästa år online! Tanka ner Youtubevideos går också, det är bara att söka efter någon sajt där man kan tanka ner streamade videos. Ha så kul!

Stefan kom hit och tillsammans packade vi en väska med lite kaffe och bullar och så drog vi iväg till Drottningholm. Stefan hade aldrig varit där och det var en fin dag så… ja, varför inte? (För att det är tantigt/gubbigt kanske? *garv*)

Vi försökte först och främst leta upp en skön plats att inta fikat på och fastnade för nere på gräset vid dammarna. Men på närmare håll var det inte fullt lika trevligt – där var nämligen högar och åter högar med gåsbajs. Till slut hittade vi en liten bänk. Där fick vi istället för bajs besök av några minismå grodor. De såg ut som flugor och var jättesöta.

När vi fikat tog vi en promenad runt i trädgården och tittade på källan och sen styrde vi kursen mot Kina Slott. De stängde precis så vi hann inte gå in men det gjorde inte så mycket. Vi gick sedan tillbaka genom trädgården och sen fick det räcka. Vi hade en del kul diskussioner om både holistiskt lärande och om att Stefan borde starta band med sina polare. När vi båda är på gott humör är det jättekul att diskutera med varandra.

På bussen såg vi en massa rockers i hela allén. Någon konsert. Jag förundrades faktiskt över min reaktion när jag såg ståhejet. Jag mådde riktigt illa. Jag var glad att jag inte var där. Trängsel, hög musik, fulla människor man inte känner, avundsjuka för att folk kan känna glädje över såpass triviala saker som ett rockband. Shit, jag börjar verkligen bli gammal. Och mer och mer lik morsan för varje dag som går – dvs. en folkskygg smurf som skyr folksamlingar!

När vi kom till Kallena var Jonas där. De är ju tillsammans igen. Josefin skulle komma senare. Ända sen i måndags hade vi meddelat henne att det var klockan fem idag som gällde. Och så ringde hon ändå kl. 10:30 idag och sa: ”Jag kan tyvärr inte träffa er nu! Jag är på ambassaden och ooooooooooo vad stressigt!” Hehe, det är samma brud som råkade tappa, trampa sönder och glömma sina slutbetyg (med 5,0 i snitt) och som missade ett plan från USA bara för att hon satt och käkade med sin pojkvän på en restaurang och glömde bort tiden. Tina hade också ringt och skickat konstiga sms om att hon ville träffas så vi sa till henne i sista minuten att hon kunde glida över. Hon verkade lite sur för att allt var så förvirrat. Det är bara att vänja sig…

Till slut kom i alla fall Josefin. Med all rätt brukar folk höja på ögonen och bli ganska impade av henne. Hon må vara väldigt förvirrad men hon har forskat om molekylär cellbiologi (eller nåt sånt, jag vet inte vad det är eller om det hette exakt så, haha!) och pluggat i flera länder samt här i Sverige.

Kallena spådde både Josefin, Tina och sig själv i tarotkort. (Jag ville inte bli spådd. Jag orkar inte med ett nederlag, inte ens om det bara gäller tarotkort.) Hon spådde sig själv angående sin bok och när ett visst kort kom upp utropade Tina: ”Det var ju det jag sa, att din bok kommer att bli banbrytande inom litteratur om lesbiskt sex!” Josefin ba’: ”Nämen ooooh!” Hon var nog inte beredd på det om man säger så. Hon har ju ingen aning om det här med Kallenas förhållanden eller någonting. Kallena blev röd som en tomat i fejset.

Min polare Lena kom över idag och vi drack kaffe på den inglasade balkongen och åt nötcreme (sådana där små plastpåsar innehållandes en väldigt söt kräm). Jag skickade nämligen ett sms till henne när jag var på landet om att de höjt priset på nötcreme till 2,50. När vi var små kostade den 1,50. Vi hade ett litet trick. Varje gång vi pratade om någonting och så kom en kille som man gillade förbi, då brukade vi tappa tråden. Men sen kom vi på att för att finna sig snabbt igen och börja snacka så att det inte blev tyst precis när han gick förbi så brukade vi säga: ”En nötcreme kostar nu 1,50!” och sen kunde man spinna vidare på det. Det är ett bra trick man kan nyttja även som vuxen. Det händer ju faktiskt fortfarande att man helt plötsligt tappar tråden bara för att någon (vem som helst, det kan lika gärna vara en gräsligt ful tant) kommer förbi.

När Calle fick höra talas om nötcreme sa han: ”Ja!!! Mamma, köp nötcreme!” och så köpte hon jättemånga (fast de kostade typ 1,70).

Förutom att diskutera det outsinliga samtalsämnet nötcreme tittade vi även på kort ur Lenas fotoalbum.